Just nu genomför Försvarsmakten en undersökning om förekomsten av posttraumatisk stresssyndrom (PTSD) bland utlandssoldater. En av initiativtagarna och tillika utredare är P7-reservaren och sjuksköterskan Christer Westfahl.

Christer vet vad han talar om när det kommer till erfarenheter från konfliktområden, en mission vardera i Libanon och under första Gulfkriget samt även civilt arbete i Afghanistan för Röda Korset och i FN:s regi inom World Food Program i Irak. Men till vardags arbetar han vid Försvarsmedicincentrum i Göteborg.  Christer Westfahl tog själv initiativet till studien som innefattar all personal som tjänstgjorde under FS 16 och FS 17. De har fått svara på ett antal frågor om hur de upplever sin situation efter tiden i Afghanistan.

Christer Westfahl berättar mer:
– Personalen har fått fylla i fem identiska frågeformulär under en tvåårsperiod. Det ger oss en gedigen möjlighet se en eventuell förändring i deras mentala hälsa över tid. Det första formuläret fick de fylla i redan under den förberedande missionsutbildningen på Livgardet.

Sverige har haft soldater i utlandsinsatser sedan 1948. Varför har en sådan här utredning dröjt till först nu?

– Det fanns länge en uppfattning om att svenska soldater inte hade utsatts för lika svåra händelser som exempelvis amerikanska soldater, säger Christer Westfahl.

I samma tidsspann som utredningen initierades så kom också rapporter om en ökad självmordsfrekvens bland amerikanska soldater. Säkerhetsläget trappades samtidigt upp i det svenska området i Afghanistan. Sverige hade under tiden antagit en ny veteranpolitik med innebörden att Försvarsmakten nu hade ett livslångt ansvarstagande för soldaten.
Men det är inte bara i Afghanistan som svenskar har skadats. Christer Westfahl menar att det vore intressant i framtiden att undersöka personal som tjänstgjort i andra missioner.

Han har redan tagit de första stegen i ett framtida samarbete med kamratföreningen FN-Veteranerna Kongo.

– Kongo, Libanon och Bosnien är insatser där det hände en hel del hemska saker. Dessa soldater finns mitt ibland oss i samhället. Huvudparten är inte skadade, men det finns fall av självmord bland utlandssoldater. Om dessa enbart beror på upplevelser från insatsområden och missioner är väldigt svårt att fastställa utan att grundligt gå in på de specifika fallen.

 

Sämre förståelse civilt.

Försvarsmakten har i dagsläget psykologer som tjänstgör både hemma och på plats i Afghanistan. Men ofta är soldater hänvisade till den civila vårdkedjan. Många har uttryckt att det där varit svårt att få förståelse för militära miljöer och situationer. Christer Westfahl har sin rent personliga syn på hur de drabbade borde få hjälp i framtiden.

– Jag tycker att vi borde satsa på ett liknande veterancenter som det i Norge. Det skapar möjlighet för kontinuitet och uppföljning. Det skulle vara en trygghet för de drabbade soldaterna att få hjälp av personal som själv varit iväg på insatser. I Sverige har Fredsbaskrarna varit drivande när det gäller stöd till veteraner. De deltar nu också i arbetet omkring hur den framtida vården ska utformas.

Försvarsmakten släpade länge i veteranfrågan. Redan under 1960-talet gjorde forskaren Bertil Kettner en undersökning av svenska soldater som deltagit i FN-insatsen i Kongo mellan åren 1961-62, han kunde påvisa förekomsten av posttraumatisk stresssyndrom bland några av dem. Men utredningen resulterade inte i att något radikalt gjordes åt saken. ”Nervösa besvär” och mental ohälsa var länge ett tabu i samhället, delvis på grund av det då rådande mansidealet.  Att människor får psykiska besvär i krig är känt sedan länge. Efter Sveriges deltagande i Napoleonkriget i början av 1800-talet kom flertalet rapporter om stigmatisering, social utsatthet och i värsta fall självmord hos de hemvändande soldaterna. Några kategoriserades som ”byaoriginal” och enstöringar av sin samtid.

 

Drabbar på olika sätt
Posttraumatisk stress kan även drabba soldater som tjänstgjort i lågintensiva konflikter som exempelvis Kosovo. Att ständigt vara beredd under ett halvår i områden där inget händer kan också sätta sina spår. Christer Westfahl menar att det är viktigt att upplysa om att hjälpen faktiskt finns där.

– Det är nödvändigt att de som varit på insatser uppmuntras till att söka vård om de mår dåligt, psykologer och sjukvårdspersonal inom Försvarsmakten har sekretess, ingen person som söker hjälp bokförs i något hemligt register ”och märks ut”.

Ni är inte klara med studien än, men kan ni utläsa om saker och ting har förbättrats med det resultat ni har i nuläget?
– Ja, det måste jag säga. Idag har hemkomstrutinerna och uppföljningen blivit mycket bättre än vad de var tidigare. Förbanden utbildas dessutom i mental hälsa innan de skickas till insatsområdet. Mjukare värden genomsyrar också Försvarsmakten i allt högre grad. Det stora flertalet soldater klarar sig bra, avslutar Christer Westfahl.

 

 

FAKTA:

De vanligaste tecknen vid posttraumatiskt stressyndrom är:

• att återuppleva

traumat i form av återkommande och påträngande minnesbilder. Det kan ske både när du är vaken och när du sover, då i form av mardrömmar.

• att försöka undvika allt som på något sätt påminner om traumat. Det kan leda till att du isolerar dig från familj, vänner och arbetskamrater.

• en överdriven vaksamhet. Den överdrivna vaksamheten kan göra dig onormalt lättskrämd och lättirriterad. Du kan få omotiverade vredesutbrott, koncentrationssvårigheter och problem med sömnen.

• minnesförlust. Den kan vara total och är oftast begränsad till tiden precis före, under eller efter traumat.

Källa: Vårdguiden,

Stockholms Läns Landsting