Ett decennium av utebliven grundutbildning, inställda övningar och kompetensutbildning har satt sina spår.

Bristen på unga reservofficerare är akut och större delen av den befintliga reservofficerskadern måste kompetensutbildas.

Av Richard Kjaergaard. Foto: Försvarsmaketen.

Över 2500 befattningar ska bemannas med reservofficerare. Tidningen Reservofficeren har därför frågat förbanden om hur behovet ser ut lokalt. 15 av 23 förband och andra funktionscentra valde att svara.
Svaren bekräftar det som reservofficersrörelsen under lång tid hävdat – bristen på reservofficerare – är akut, inte minst yngre reservofficerare. Många förband pekar på behovet av nyutbildning, kompetensutveckling av befintliga RO.  Förbanden är också mycket tydliga med att detta kommer att kosta pengar. Pengar som idag inte finns tilldelade.

Frågorna vi ställde till förbanden:

1. Hur många reservofficerare uppskattar ni att ni behöver vid ert förband för att klara personalförsörjningen och fastställda krav i och med införandet av Insatsorganisation 14 (IO14)? 
2.  Har ni någon lokal plan för att lösa rekrytering och leverans av de reservofficerare som behövs och hur ser den i korthet ut? 
3. Hur många av era nu anställda reservofficerare uppskattar ni är brukbara inom IO14, avseende kunskapsgap och nya vapensystem?
4. Kan det bli tal om fortbildning för vissa reservofficerare? 

Helikopterflottiljen
1. I ett inledningsskede med nuvarande organisation och disposition av antal rader behöver vi nio reservofficerare. Dessa nio är fördelade på sex specialistofficerare och tre taktiska officerare.
2. Kravsättning av respektive befattning pågår och beräknas vara klart under första kvartalet 2012. Under andra kvartalet 2012 kommer vi sända en enkät till 25 reservofficerare där det framgår krav, tänkt insatstid med mera. Med hänsyn till inkomna svar, individens kompetens och vilja till insats, kommer vi kompetensutveckla och utbilda inom förbandet.
3. Vår bedömning är att ingen reservofficer utan genomförd kompetensutveckling svarar upp respektive befattningskrav.
4. Ja, enligt punkt 3. Kompetensutveckling beräknas påbörjas under hösten 2012 alternativt under våren 2013.

FMUndSäkC

1. Vår uppskattade bedömning är att det behövs en militärtolkpool på ca 35-40 militärtolkar för att lösa ut de uppdrag vi har internationellt och där spelar reservspecialistofficerarna en stor roll.
2. Den rekrytering som påbörjades i år fortgår under kommande år. Det vi ser som ett problem är att nå ut till de som kan vara intresserade av att tjänstgöra som militärtolkar. FMUndSäkC har startat en Facebook-sida som en del i rekryteringen.
3. FMUndSäkC har inga egna anställda reservofficerare, utan rekryterar till övriga FM och utbildar dem här.
4. Tolkarna/ reservspecialistofficerarna fortbildar sig direkt efter examen kombinerat med tjänstgöring internationellt.
Ledningsregementet
1. Ca 150 reservofficerare med aktuell utbildning
2. Ett första skede är att erbjuda yrkesofficerare som slutar att bli reservofficerare.
3. Det föreligger ett stort utbildningsbehov för att idag ersätta de antal reservofficerare som idag inte kan placeras pga att en föryngring av reservofficerskåren inte har genomförts sedan mitten av 1990-talet. Detta beror på utvecklingen inom lednings- och telekrigssystem området
4. Ett naturligt steg i att krigsplacera aktuella reservofficerare är fortbildning på individ och förbandsnivå.

Ubåtsflottiljen
1. I nuläget så har vi inga reservofficerare i IO 14 (Dock finns två läkarbefattningar som eventuellt kommer att bemannas av reservofficerare i framtiden).
2. En central utredning pågår angående Försvarsmaktens sjukvårdsorganisation.
3. Befattningar finns ej i vår insatsorganisation.
4. Inte i nuläget.

4. Sjöstridsflottiljen
1. IO14 ska uteslutande bemannas av yrkesofficerare hos oss, men vi behöver ändå ha ett antal anställda reservofficerare. Dessa fungerar som vikarier för yrkesofficerare vid tjänstledigheter och dylikt för att klara både produktion och insats.
2. På kort sikt lever vi på arvet, kompletterat med förtidsavgångna yrkesofficerare, men på längre sikt behöver vi nystarta en reservofficersutbildning.
3. Cirka 70.
4. Ja, vi fortbildar exempelvis stabsofficerare och röjdykare årligen. 

(LSS) Luftstridsskolan
1. Inom LSS Strilbat planeras för närvarande inga reservofficersbefattningar att finnas i IO14
2. LSS avsikt är att ha en resurspool för att kunna bemanna med rätt kompetens vid övningar men även vid belastningstoppar.
3 och 4. Det är i dag svårt att lämna ett svar på hur behovet kommer att vara av reservofficerare i framtiden vid LSS. Vi är dock väl medvetna om den resurs och kompetens som finns inom reservofficersspannet.

I 19 Norrbottens regemente
1. Uppskattningsvis cirka 200 till våra insatsförband, 70 tidvis tjänstgörande taktiska officerare och 130 specialistofficerare
2. Reservofficerare genomför fortbildning genom tjänstgöring i insatsförbadet, övning och kurser. Reservspecialistofficerare måste nyutbildas. Förbandet försöker hitta lämpliga aspiranter lokalt bland tidigare värnpliktiga eller GMU.
3. Huvuddelen av reservofficerarna består av en ny kategori, delvis specialistofficerare Vid regementet har cirka 50 tillräcklig eller godtagbar kompetens. I framtiden tänker vi oss att reservofficersnivå OF1-OF3 kan bemanna befattningar i brigad- och bataljonsstaber. Avseende reservspecialistofficerare så finns idag inte kompetensen på gruppchefsnivå till insatsförbanden.
4. Ja, både fortbildning och nyutbildning av reservofficerare.

Trängregementet

1. 100.
2. Vi har idag främst behov av reservspecialistofficerare och vår förhoppning är att utbildning kan starta senast 2013 för uppfyllnad av våra krigsförband intill 2019. Vi kommer också genomföra en frivillig KFÖ i försök att påverka tidigare KB-/PB o GB-värnpliktiga att bli reservofficerare. Leveransen skall ske i samma takt som uppfyllnaden andra kategorier i våra krigsförband. Detta ställer särskilda krav på oss att kunna rekrytera cirka 10 reservofficerare per år framgent. Det krävs också bra förutsättningar för övning och insatser för att de ska stanna kvar i Försvarsmakten.
3. Med fortbildning cirka 50-60.
4. Ja, vi har under hösten tagit in reservofficerare för kompetensutveckling. Detta kommer att fortsätta under 2012 och framgent.

F 17 Blekinge Flygflottilj
1. Vår insatsorganisation fastställs i februari 2012. Ett arbetsläge daterat september 2011 ger vid handen 86 befattningar, fördelat på 36 reservofficerare och 50 reservspecialistofficerare.
2. Plan för en särskild övning befäl (SÖB) finns. I dagsläget är dock ekonomin en begränsande faktor.
3. Direkt brukbara är de krigsplacerade i IO12 är 23 reservare, därutöver behövs kompletteringar.
4. Ja.

F 7 Skaraborgs flygflottilj 

1. Inga.
2. Nej, vi har inget behov.
3. Ingen på grund av att dessa är förtidsavgångna officerare och innehar endast 0-avtal.
4. Nej.

P4 Skaraborgs regemente

1. Cirka 250. Framför allt yngre befäl på specialistofficersnivå.
2. Kompetensinventering av de reservofficerare som svarat ja på internationell arbetsskyldighet genomförd hösten 2010. Resultatet av den matchas nu mot behovet i IO14. Rekryteringsarbete påbörjat mot yngre befäl.
3. Efter genomförd kompletterande utbildning teoretiskt ca 30 %. Ytterligare 10 % möjligt, men de behöver mer utbildning. Därmed inte sagt att dessa 30 % motsvarar det reella behovet i IO14. Flertalet reservofficerare är födda på 1960-talet, ytterst få på 80-talet.
4. Behovsanpassad utbildning bedömer vi vara en förutsättning för att nå de som krävs.
K 3 Livregementets husarer
1. Cirka 100.
2. Vi har i dag en pott med ca 260 reservofficerare i K 3:s “rulla” därifrån kommer rekryteringen ske i första hand. Det finns inte ingen plan idag för nyrekrytering, men det är något som måste ske på grund av att åldersstrukturen och utbildningsbakgrund.
3. Alla (finns givetvis undantag) måste utbildas.
4. Det är ett krav och en förutsättning att de som skall placeras måste utbildas och anpassas till dagens Försvarsmakt.  

A 9 Artilleriregementet 

1. A 9 har på sina två bataljoner behov av 97 reservofficerare varav 36 är officerare och 61 specialistofficerare.

2. Ja, vi har en plan. Avseende de 36 reservofficerarna så har vi idag dessa anställda vid förbandet, här sker endast normal vakansrekrytering
Avseende reservspecialitofficerarna så har vi idag ca 15 befattningar tillsatta, övriga skall tillsättas via nyrekrytering och omskolning av officerskategoring. Därutöver överses eventuell möjlighet att omskola före detta. KB-elever.
3. Av de som tackat Ja till internationell tjänstgöringsskyldighet och som är villiga att ta på sig en befattning i insatsorganisationen, bedömer vi med grund i årets KFÖ att 90-100% är användbara efter repetitionsutbildning. Begränsningen är snarast reservofficerarnas möjlighet och vilja till engagemang inom Försvarsmakten.
4. Ja

(LG) Livgardet

1. Vi behöver cirka 80 reservofficerare fördelade på våra insatsförband. Ca hälften officerare och specialistofficerare. Utöver detta avser vi placera ett 100-tal reservofficerare på befattningar i våra hemvärnsbataljoner. Främst RO/OF1.
2. Vi rekryterar dels bland förtidsavgångna yrkesofficerare och dels via den utbildning av reservofficerare som startar från och med 2012 av båda kategorier.
3. Vi har en relativt aktiv grupp bland våra reservofficerare som regelbundet arbetar internationellt och nationellt. Vi bedömer att det är cirka 50 stycken som lever upp till kraven i sådan grad att de är omedelbart användbara.
Informationsdagar har eller kommer att genomföras vid varje insatsförband. Syftet är att uppdatera varje reservofficers CV, diskutera tjänstgöringsmöjligheter (intresse) samt att klarlägga eventuella utbildningsbehov det kommande året.
4. Vi har de senaste tre åren haft elever vid den operativa stabskursen. Därutöver genomförs ett antal kurser för reservare vid olika skolor under året. Dessa behov klarläggs bland annat vid samtal med förbandschefer och deras personalchefer under infodagarna.

–  Av Richard Kjaergaard. –

Just nu genomför Försvarsmakten en undersökning om förekomsten av posttraumatisk stresssyndrom (PTSD) bland utlandssoldater. En av initiativtagarna och tillika utredare är P7-reservaren och sjuksköterskan Christer Westfahl.

Christer vet vad han talar om när det kommer till erfarenheter från konfliktområden, en mission vardera i Libanon och under första Gulfkriget samt även civilt arbete i Afghanistan för Röda Korset och i FN:s regi inom World Food Program i Irak. Men till vardags arbetar han vid Försvarsmedicincentrum i Göteborg.  Christer Westfahl tog själv initiativet till studien som innefattar all personal som tjänstgjorde under FS 16 och FS 17. De har fått svara på ett antal frågor om hur de upplever sin situation efter tiden i Afghanistan.

Christer Westfahl berättar mer:
– Personalen har fått fylla i fem identiska frågeformulär under en tvåårsperiod. Det ger oss en gedigen möjlighet se en eventuell förändring i deras mentala hälsa över tid. Det första formuläret fick de fylla i redan under den förberedande missionsutbildningen på Livgardet.

Sverige har haft soldater i utlandsinsatser sedan 1948. Varför har en sådan här utredning dröjt till först nu?

– Det fanns länge en uppfattning om att svenska soldater inte hade utsatts för lika svåra händelser som exempelvis amerikanska soldater, säger Christer Westfahl.

I samma tidsspann som utredningen initierades så kom också rapporter om en ökad självmordsfrekvens bland amerikanska soldater. Säkerhetsläget trappades samtidigt upp i det svenska området i Afghanistan. Sverige hade under tiden antagit en ny veteranpolitik med innebörden att Försvarsmakten nu hade ett livslångt ansvarstagande för soldaten.
Men det är inte bara i Afghanistan som svenskar har skadats. Christer Westfahl menar att det vore intressant i framtiden att undersöka personal som tjänstgjort i andra missioner.

Han har redan tagit de första stegen i ett framtida samarbete med kamratföreningen FN-Veteranerna Kongo.

– Kongo, Libanon och Bosnien är insatser där det hände en hel del hemska saker. Dessa soldater finns mitt ibland oss i samhället. Huvudparten är inte skadade, men det finns fall av självmord bland utlandssoldater. Om dessa enbart beror på upplevelser från insatsområden och missioner är väldigt svårt att fastställa utan att grundligt gå in på de specifika fallen.

Sämre förståelse civilt.

Försvarsmakten har i dagsläget psykologer som tjänstgör både hemma och på plats i Afghanistan. Men ofta är soldater hänvisade till den civila vårdkedjan. Många har uttryckt att det där varit svårt att få förståelse för militära miljöer och situationer. Christer Westfahl har sin rent personliga syn på hur de drabbade borde få hjälp i framtiden.

– Jag tycker att vi borde satsa på ett liknande veterancenter som det i Norge. Det skapar möjlighet för kontinuitet och uppföljning. Det skulle vara en trygghet för de drabbade soldaterna att få hjälp av personal som själv varit iväg på insatser. I Sverige har Fredsbaskrarna varit drivande när det gäller stöd till veteraner. De deltar nu också i arbetet omkring hur den framtida vården ska utformas.

Försvarsmakten släpade länge i veteranfrågan. Redan under 1960-talet gjorde forskaren Bertil Kettner en undersökning av svenska soldater som deltagit i FN-insatsen i Kongo mellan åren 1961-62, han kunde påvisa förekomsten av posttraumatisk stresssyndrom bland några av dem. Men utredningen resulterade inte i att något radikalt gjordes åt saken. ”Nervösa besvär” och mental ohälsa var länge ett tabu i samhället, delvis på grund av det då rådande mansidealet.  Att människor får psykiska besvär i krig är känt sedan länge. Efter Sveriges deltagande i Napoleonkriget i början av 1800-talet kom flertalet rapporter om stigmatisering, social utsatthet och i värsta fall självmord hos de hemvändande soldaterna. Några kategoriserades som ”byaoriginal” och enstöringar av sin samtid.

Drabbar på olika sätt
Posttraumatisk stress kan även drabba soldater som tjänstgjort i lågintensiva konflikter som exempelvis Kosovo. Att ständigt vara beredd under ett halvår i områden där inget händer kan också sätta sina spår. Christer Westfahl menar att det är viktigt att upplysa om att hjälpen faktiskt finns där.

– Det är nödvändigt att de som varit på insatser uppmuntras till att söka vård om de mår dåligt, psykologer och sjukvårdspersonal inom Försvarsmakten har sekretess, ingen person som söker hjälp bokförs i något hemligt register ”och märks ut”.

Ni är inte klara med studien än, men kan ni utläsa om saker och ting har förbättrats med det resultat ni har i nuläget?
– Ja, det måste jag säga. Idag har hemkomstrutinerna och uppföljningen blivit mycket bättre än vad de var tidigare. Förbanden utbildas dessutom i mental hälsa innan de skickas till insatsområdet. Mjukare värden genomsyrar också Försvarsmakten i allt högre grad. Det stora flertalet soldater klarar sig bra, avslutar Christer Westfahl.

FAKTA:

De vanligaste tecknen vid posttraumatiskt stressyndrom är:

• att återuppleva

traumat i form av återkommande och påträngande minnesbilder. Det kan ske både när du är vaken och när du sover, då i form av mardrömmar.

• att försöka undvika allt som på något sätt påminner om traumat. Det kan leda till att du isolerar dig från familj, vänner och arbetskamrater.

• en överdriven vaksamhet. Den överdrivna vaksamheten kan göra dig onormalt lättskrämd och lättirriterad. Du kan få omotiverade vredesutbrott, koncentrationssvårigheter och problem med sömnen.

• minnesförlust. Den kan vara total och är oftast begränsad till tiden precis före, under eller efter traumat.

Källa: Vårdguiden,

Stockholms Läns Landsting

Uppdraget är i huvudsak det samma, det som är nytt är anställningsformer, viss organisation och interna balanser, men mycket förblir sig likt. Till exempel behöver vi fortfarande våra reservofficerare, men precis hur kan jag inte ge besked om än på ett tag, vi måste få tid att pröva oss fram, i dialog med förbanden och er.

Jan Thörnqvist läser med intresse Reservofficerens artikel från operation Atalanta i förra numret, och ger de deltagande reservofficerarna beröm. RO har ofta med sig en bredare samlad erfarenhet och andra kompetenser när de tjänstgör hos oss, säger han. Det kan förbanden ha stor nytta av, de RO som anmält sig till utlandsuppdrag och gått in på vakanta tjänster drivs av ett påtagligt intresse, är inte rädda att hugga i, de kommer med friska ögon och törs pröva nya infallsvinklar.

Omvänt måste Försvarsmakten nu ge tydliga besked till det civila arbetslivet vad de tjänar på att anställa RO och hur vi kan samarbeta, även om det främst är en politisk fråga. Vi bjuder på allt RO får med sig från sin militära tjänstgöring – kvalificerad grundutbildning och fortbildning, erfarenhet på många områden som de har nytta av civilt, inte minst för ledande befattningar och hög social kompetens. En reservofficers växling mellan civil och militär tjänst ger också upprepade urval, med kvitton vartefter på vad hon uträttat, och bedöms klara av. Det behöver vi inte uppfinna igen, det fungerade bra förr då civila arbetsgivare stöttade med ledighet och löneutfyllnad.

Jan Thörnqvist betonar att Försvarsmakten är alldeles i början av en genomgripande omställning i och med att värnplikten inte längre är bas för utbildning och tjänstgöring.

- Men det nya är inte Försvarsmaktens uppdrag och organisation, det som nu ligger oss om hjärtat är att lyckas attrahera och motivera de människor vi behöver för att bemanna strukturen, få dem att trivas och stanna hos oss. Och här behöver vi samtidigt hitta balanser och kombinationer mellan de nya personalkategorierna och anställningsformerna. Det är dags att tänka nytt, öppna för praktiska, förnuftiga lösningar – vi sitter inte på alla faktorer.

Marininspektören menar att Försvarsmakten nu lägger ett komplicerat kompetenspussel av alla befattningar och hur de ska bemannas och balanseras – de nya GSS och OR (specialistofficerare), de traditionella OF (taktiska officerare), direktrekryterade akademiker för skräddarsydda militära befattningar, eller civilanställda. Pusslet innefattar vilka av alla dessa som ska vara tillsvidareanställda, ’ständigt tjänstgörande’ under normalt åtta, eller ’tillfälligt tjänstgörande’ reservister, och vilka sorters reservofficerare, med vilken tjänstgöring, försvaret behöver.

Marinen skall ha stående förband från 2014, men tjänsten blir inte stort annorlunda än hittills. Vi har ju en lång tradition att lösa uppgiften och vi fokuserar på förbanden, på vad de gör – inte på var de är – vilket ger oss bättre grepp om hela bilden. Det har blivit något av en städmani att sortera och kategorisera, vilket kan förenklas. För vare sig vi spanar, övervakar, följer, ingriper eller bara håller beredskap har våra förband länge klarat ut verksamheten, med hög insatsberedskap både i hemmavatten och internationellt. Det som varierar mest är hur länge uppdragen pågår.

För våra RO började omställningen redan med pådragen på 80-talet, medan våra framtida RO behöver ställa in sig på att tjänsten ytterligare ändras på flera ledder. Framför allt måste vi klara ut hur långa pullar det kan handla om. Vår insats under Atalanta var t ex fyra månader, vilket med påmönstring och avmönstring blev fem månader. En sådan pull kan delas på två, men inte mer. Men RO kan självfallet också tjänstgöra ”hemma”, även när förbandet är ”borta” – vi glömmer alltför lätt den stora basorganisation som måste hållas igång för att det synliga förbandet skall kunna fungera. Om vi dessutom kan komma bort från fyrkantigheten kring tjänsteplikt och tjänstgöring har vi faktiskt ett hyfsat spelrum, så länge viljan finns från förbandens och er sida. Det som återstår att se är vad som blir politiskt och förhandlingstaktiskt möjligt.

Amiral Thörnqvist är medveten om det arv han nu övertar, med en rejält för stor och ganska illasittande ”kostym” av många, ofta äldre RO som blivit över vartefter deras krigsförband lagts ner, och flera luckor efter tvärstopp i utbildningen av yngre kullar. Just nu försöker förbanden klara ut vad de RO som är skrivna hos dem är beredda på för tjänstgöring och hur det passar in i förbandens behov, liksom att utveckla bättre former för löpande kontakt och dialog. Den turbulens som följt av snart tjugo år av olika inriktningar, neddragningar och förändringar har gått ut över personalen, och ofta kom just RO på akterkant, särskilt de som inte vuxit upp med förbanden utan förts över från andra håll.

Det är nu förbandschefernas ansvar att söka vägar och forma flexibla lösningar, betonar Jan Thörnqvist, som slutar med att utmana Reservofficerarna att föreslå praktiska former för hur de sannolikt ganska många, mest äldre RO som vill vara kvar i tjänst men kan ha svårt åta sig längre tjänstgöringar, bäst kan hanteras i fortsättningen.

Och om vi inte tillsammans kan finna en lösning för en reservofficer att stanna kvar i sin anställning skall hon självfallet avtackas med största respekt för de insatser hon gjort, och för att hon stått till vårt förfogande under kanske mycket lång tid.

Björn Grünewald